31.12.10
I samband med sportens årskrönika som sänds ikväll så satte jag ihop följande funderingar kring våra ligalag.
*****
Alla i och runt omkring IFK har upplevt den senaste säsongen som en stor besvikelse och i efterhand har även de inblandade erkänt var felet låg. Det var något som jag varnade för redan långt före säsongen, nämligen bristerna i försvaret. Ledningen gjorde inte vad som krävdes för att fylla luckorna efter Paulus Arajuuri och Alexandros Pappas. Värvningen av Ekhiabi Okodugha var i första skedet en riktig miss, han är ingen ytterback. Att han sen blev en av IFK:s bästa offensiva spelare gör att den värvningen ändå får godkänt. Vad jag tycker om Medoune Gueye som mittback i ligan råder inget tvivel om. Gueye gjorde så gott han kunde, men hans kvaliteter räckte inte till. Det är inte hans fel, han hamnade bara i en för svår liga.
När försvarsspelat inte stämde så var det mycket annat som inte heller blev att stämma. Även om IFK gjorde bra mycket mer mål så släppte dom in alltför många. Det fanns en osäkerhet i laget och det syntes lång väg. Det måste ha varit en dröm för de övriga lagen att komma till WHA och möta ett så pass skitnödigt lag. Det vara bara att vänta ut IFK, dom behövde inte ens sspela bra utan det var bara aatt vänta på att IFK skulle göra sina misstag och sen var segern i hamn.
Även om många vill glömma 2010 så snabbt som möjligt så finns det mycket att lära av den senaste säsongen. Försvaret måste finnas på plats tidigt och därför är jag orolig idag, IFK har tre försvarare i dagsläget och det kommer antagligen att ta till månadsskiftet januari/februari innan det kommer in fler. Håller den tidtabellen så finns det ändå stora möjligheter att få ihop en samspelt backlinje, men sker det som skedde senast att ledningen tyckte att nej vi vill se en till och en till och en till så kan det slut med en postiljon igen.
Än så länge så tyder allt på att IFK kommer att få slåss i botten, men rätt nyförvärv så kan det bli annorlunda, men det krävs 5-6 sådana då.
*****
Hur jag än vänder och vrider på det så var Åland Uniteds säsong en missräkning. Och det är ju lite förmätet att säga när dom trots allt blev trea. Men med tanke på att dom hade en bättre trupp än året innan när dom tog guld och dom övriga lagen egentligen hade sämre trupper än året innan så visst var det en besvikelse. Nå mästarinnorna PK-35 hade en klart bättre trupp än året innan, men då spelade dom ju i division 1.
Oförmågan att sätta bollen i mål var ÅU:s akilleshäl. Dom flesta matcher såg rätt så lika ut, ÅU hade det största bollinnehavet, men hade förtvivlat svårt att göra mål och till slut så trillade en boll in i det egna istället. ÅU förlorade matcher som ett topplag i Damernas liga inte får förlora. Till exempel FC Sport hemma, men vinner man inte mot bottenlag så vinner man inte guld.
I efterhand har det krupit fram att det funnits ett visst missnöje med tränaren Marianne Miettinen och det var ingen som sörjde när hon meddelade att hon skulle bryta sitt kontrakt ett år före skriven utgång.
Var ÅU kommer att hamna inkommande säsong har jag ingen aning om just nu. Det beror helt på hur truppen ser ut till slut. Men det ska bli spännade att se vad Steve Beeks kommer att göra med laget och hur tjejerna ställer sig till hans ideér.
*****
Gott nytt år allihop!

/Owe