Respektlöst mot lyssnarna

I går när jag skulle direktsända från lagtinget blev jag ganska ledsen. Sändningen och lagtingets plenum skulle börja klockan 13. Jag hade meddelat lagtingsdirektör Susanne Eriksson förra veckan att vi tänkte direktsända eftersom det skulle bli debatt om självstyrelsens framtid. Ett ämne om något som är av vikt för hela vårt samhälle. På fredagen meddelade hon att det tyvärr skulle bli en rad ärenden före själva debatten, men att de bara skulle klubbas igenom.
Jaha, tänkte jag. Det är förstås svårt för lagtinget som ju har sina regler att följa att visa lite flexibilitet och tänka på lyssnarna. Vi får väl ta det som det är och spela lite musik i början tills debatten börjar.
När det sedan var dags för direktsändningen berättade jag att det skulle dröja lite, men att vi återkommer så fort debatten drar igång. Men det dröjde, och dröjde, och dröjde...
Lagtingsledamöterna strosade in, hälsade på varandra och så småningom var alla på plats, men inte en skymt av talmannen och vice talmännen. Det hålls en så kallad talmanskonferens före plenum som handlar om dagordningen för kommande plenum och lite annat. Jag vet inte exakt vad.
Först klockan 13.11 kommer talmännen in, sedan var det närvaroregistrering och sedan alla klubbärendena. Först 13.20 var debatten igång. Vi det laget var jag rätt arg på hur respektlöst lyssnarna behandlats. Är det överhuvudtaget någon idé att radion direktsänder från lagtinget? De flesta lyssnare orkar ju ändå inte engagera sig och tycker debatterna är dötråkiga.
Inte blev det ju heller bättre när första talaren, finansminister Mats Perämaa, pratade på i en halvtimme utan att egentligen säga något mer än vad som står i landskapsregeringens skattemeddelande och som alla intresserade redan tagit del av, om inte annat så via media. Nästa talare, Olof Erland, höll liberalernas gruppanförande. 25 minuter. Nästa talare Gun Carlson, centern, 20 minuter. Sedan var direktsändningen slut. Visserligen eftersände vi sent på kvällen resten av debatten, men hur många orkade knäppa på radion då?
Debatten tog fart först när oppositionen kom in i bilden och Danne Sundman höll ett kort och kärnfullt anförande.
Vad lär vi oss av det här? Och framförallt, lär sig lagtinget något av detta? Det är ju knappast bra för lagtingets image och respekten för politikerna när först inte tiderna hålls och sedan dessa överlånga anföranden som grädde på moset. Det finns ju en rekommendation på 7 minuter max, för anföranden har jag för mig.
Men när jag träffar lagtingsdirektören utanför mediabåsen på väg tillbaka till studion för att klippa ihop ett inslag till Femifem-nyheterna, säger hon att den rekommenderade tiden inte finns kvar. Talmännen drar sig dessutom för att påpeka om tiden eftersom de är rädda att anklagas för att favorisera någon eller något parti. Suck.
Talmannen dyker också upp och delges mina synpunkter. Att de tar frågan på allvar är helt klart och tanken är också att ändra på lagtingsordningen så att en tid för anförandenas längd kan tas in. Det finns en enminutersgräns för replikerna och det fungerar ju hyggligt.
Så för lyssnarnas, lagtingets och framförallt lagtingsledamöternas egen skull. Gör något!
Ulf Weman
(ursäkta detta överlånga blogginlägg, jag måste sätta en gräns åt mig själv)